Historie-detektiverna
case
Precis där du har vuxit upp, lärt dig cykla, spelat fotboll och firat midsommar döljer sig en hemlighet. Något hände här, och alla verkar redan ha glömt bort vad. När Urd hör av sig från departementet för tidsforskning år 2330 är det upp till dig att lappa ihop historien igen. Vi pratar med Andreas Stjärnhem, Creative Director, och Nisse Bryngfors, Utvecklare, om att göra skolelever engagerade i historien som vi själva har glömt bort.

Skribent: Oskar Nyström

 

Här är vi! Berätta om Historiedetektiverna

— Allt började med att Värmlandsarkiv berättade för oss att de har som uppdrag att släppa ut arkivkunskap och arkivmaterial till allmänheten. Det uppdraget gör de redan bra, men problemet är det inte finns så många som är intresserade av det.

Det förstår man nästan när man smakar på ordet. A r k i v m a t e r i a l.

— Ja, det är släktforskarna som går igång, ungefär, men här finns hur mycket historia som helst som bara blir liggande om ingen tittar i den. Vi behöver hitta ett sätt som gör att skolbarn blir berörda och dras med.

Vi började med att göra workshops med personalen på Värmlandsarkiv. Det finns mängder av talang där. De har bland annat redan förstått att det krävs pedagogik för att skapa intresse kring materialet som finns i arkivet.

Vår kreativa idé är att människor gillar att questa. När vi får ett mission så fäster det sig i våra neuroner. Vi vill lösa uppdraget. Om vi bara får en låda med arkivmaterial framför oss så är det just bara en låda med material, men så fort vi känner att ”det finns en dold hemlighet här” så kommer vi att ta oss an det på ett annat sätt, och vi kommer också komma ihåg det bättre.

Historie-detektiverna

Är inte barn intresserade av historia? Får de inte med sig det där i skolan idag?

— Jo, men problemet är att man ofta återkommer till några få, enstaka historiska skeenden. Man pratar ofta om stadsbranden, Andra Världskriget, de stora händelserna på de stora platserna, men vi är också formade av historien som ägde rum under 60- och 70-talet, till exempel. Den historien, och särskilt den som finns lokalt där barnen växer upp, är det däremot ingen som pratar om. Det ville vi titta närmare på.

Vad vi kämpar för här är att göra barn till ögonvittnen av historien så att de tar bättre beslut för framtiden.

Kan man logga in när man kommer hem?

Vad blev lösningen?

— Vi skapade en prototyp för Historiedetektiverna som vi genomförde med en skolklass i Sunne. Eleverna delades in i lag och fick skapa en egen Detektivbyrå, komplett med eget namn.

Varför just Sunne?

— Historien i vår prototyp utspelar sig i Sunne kommun. Specifikt så handlar det om Lappnäs - en gård som var barnhem i Sunne fram till 1974. På det barnhemmet placerades barn av olika anledningar. Bland annat för att de tillhörde grupper i samhället som på ett eller annat sätt stack ut. ”Resande folk” eller ”tattare” som behövde bli ”riktiga svenskar”, till exempel. Det finns en väldigt mörk historia här.

När de (nutida) barnen fattar att, ”Vänta nu, det här stället finns ju på riktigt. Det är ju Lappnäs där jag firar midsommar!”... Då kan vi också ställa frågan, ”Vet du någon som har vuxit upp där?”. Det sätter igång en kedjereaktion där barnen går hem och frågar sina föräldrar som i sin tur frågar sina föräldrar. De digitala och fysiska världarna går in och ut ur varandra, sida vid sida med historien och nutiden.

Hur går det till? Vem är det som ger barnen uppdragen?

— Vi uppfann Urd. Hon jobbar på departementet för tidsforskning i framtiden och når nutidens elever via en app i deras telefoner. År 2330, berättar Urd, har man tappat bort historien. De har inte vårdat sin historia, helt enkelt. Urd jobbar med att bygga ihop historien, men hon behöver hjälp. Genom ett maskhål i tidsrymden kan Urd och barnen chatta med varandra.

Det är det här som är så fint med begränsningar. Här hade man kunnat tycka att vi skulle bygga en intelligent chatbot som barnen kan prata med, men vi valde att låta läraren anta rollen som Urd istället. Det är alltså läraren, klassrummets mittpunkt, som chattar med barnen på sin dator. Det gör läraren till en integrerad del av upplevelsen.

Just det där glöms ofta bort i digitala innovationer. Att skapa ett spelrum med mycket yta för kreativitet. Det händer mycket mer intressanta saker när man bara kurerar lite i innehållet, snarare än att sätta upp en digitalt snitslad bana.

Historie-detektiverna

Det låter betydligt roligare än den genomsnittliga historielektionen. För alla inblandade.

— Det är hela poängen. Hela det här projektet är på sätt och vis en utmaning mot skolan. Det är så lätt att införa mobilförbud i skolan, till exempel. Då har man skapat någon slags ordning förstås, men vi vill visa att man kan lära ut genom att skapa upplevelser och tillhörighet istället. Testet slutade trots allt med att barnen frågade om de kunde logga in på appen senare i kväll och visa sina föräldrar. Hur ofta frågar barn det?

Riskerar inte mobilen att distrahera från själva undervisningen på lektionstid?

— Lång historia kort: vi tycker det är fel att blunda för att det här fantastiska verktyget finns. Mobiltelefonen, superdatorn du har i fickan hela tiden, är här för att stanna. Den kommer inte försvinna bara för att du tar bort den för barnen några timmar mitt på dagen. Barn är digitala infödingar och för att väcka engagemang och nyfikenhet gäller det att möta dem på deras planhalva. Det där har vi ägnat mycket tid åt. Hur kan vi låta läraren skina? Hur kan vi ge läraren bättre verktyg för att engagera?

Mycket av det bygger på kunskap som vi tagit från spelvärlden. När man bygger spel skapar man ett sammanhang och ett regelverk, men ger samtidigt illusionen om att spelvärlden är levande och öppen. Hur knuffar man spelaren i rätt riktning? I fallet Historiedetektiverna handlar det om lärarens roll.

I prototypen var det du, Nisse, som skötte chatten. Hur var det?

— Det gick väldigt snabbt att övertyga barnen om att hänga med på fantasin om att ”det här är på riktigt”. Precis i början fick jag en del frierier, men då gäller det att spela vidare på det för att inte bryta illusionen. Jag fick förklara att det kan bli svårt av rent logistiska skäl. Eleverna var väldigt duktiga på att spåra ur alldeles lagom mycket.

En av uppgifterna gick ut på att svara rätt på årtal och plats kring en specifik händelse i historien. Många av grupperna svarade rätt på den ena av frågorna men fel på den andra. Här hade det varit oerhört svårt för en AI-robot att hjälpa till, men jag kunde tyda vilka pusselbitar det var som saknades och ge ledtrådar som pekade i rätt riktning.

Historie-detektiverna

Eleverna i Sunne fick lösa en gåta i Sunne. Hur gör ni med skolor på andra orter?

— Värmlandsarkiv är otroligt duktiga på att hitta material i sina kilometerlånga hyllor. Det finns nästan ett oändligt antal äventyr gömda där. Just nu tittar vi till exempel på Torsby kommun. Vad kan vi hitta där runt 1960–1970? Värmlandsarkiv hjälper oss ta fram det materialet och stoppar det i en låda tillsammans med ett antal dokument som inte hör dit. Då lär sig eleverna att vara källkritiska och plocka bort det som inte är relevant. Dessutom blir det ju inget vidare äventyr för en detektivbyrå om svaren kommer serverade och färdigpaketerade.

Vad händer med Historiedetektiverna nu?

— Vi sätter punkt för prototypen här och siktar på att skala upp Historiedetektiverna på nationell nivå på riktigt. Hela Sverige är en historisk spaningsplats med tiotusentals mysterier och nu vet vi med säkerhet att nyfikenheten och glädjen finns där ute i klassrummen. Om allt går som vi hoppas så kommer Urd kunna ta semester när vi väl når 2330, men det blir en annan historia.

Glädjen bakom Historiedetektiverna

Vi!

Prototyp-projektet drevs av ett innovationsteam från Sticky Beat tillsammans med personal från Värmlandsarkiv. Dessutom deltog en expertgrupp av pedagoger för att säkra det pedagogiska perspektivet i projektet, Projektet episka mål formulerades som: “Göra barn till ögonvittnen av historien så att de kan göra sundare val för framtiden”.

Aha!

En engagerande pedagogisk upplevelse kräver två saker: Å ena sidan att upplevelsen väcker den inre drivkraften hos eleverna att vilja utöka sina kunskaper och å andra sidan att pedagogen är har verktyg för att väcka den drivkraften. Problemet är att många digitala lärplattformar gör pedagogen till en administratör istället för mittpunkten av upplevelsen.

Och!

Via en tydlig questing-mekanik, att en hemlighet finns gömd i arkivmaterialet, väcks drivkraften hos eleverna. Genom att skapa en detektivbyrå tillsammans tar man sig an ett uppdraget kooperativt och hjälper framtiden att bygga samman en förlorad historia. Framtiden är i upplevelsen är pedagogen och hen är därför dess centrala del. Detta skapar ett engagemang hos pedagogen som “spelar spelet” tillsammans med eleverna.

Skapa!

För att utforska, och lära oss mer om, hur de kreativa idéerna fungerade i verkligheten byggdes en prototyp. Den byggdes som en webbapplikation med ett tillhörande admin-system där eleverna använde webbapplikationen för att utföra sitt detektivarbete och pedagogen admin-systemet för att driva historien framåt samt att handleda eleverna via en chatt. Realtidskommunikationen i lösningen implementerades med Google Firebase.

Wow!

I testerna visade det sig tydligt att eleverna otroligt snabbt tar sig an ramhistorien och börjar questa kooperativt. Kontrollfrågor om barnhemmens betydelse och behandlingen av vissa grupper i samhället visade också att eleverna förvandlats till ögonvittnen av historien.

Läs mer om vår innovationsmodell Happy Innovation här.